Det kom ett brev….

Så stod att läsa i en artikel som Harry Holmgren skrivit och som berättade om hur den första nybörjarkursen i Åsele kom till och därmed också första tanken på en brukshundklubb. Brevet var skrivet av en schäferägande dam som hette Signe Garebo och var ställt till Skellefteå BHK. Den innehöll en förfrågan om klubben hade en instruktör som var villig att komma till Åsele och ha en nybörjarkurs. Året innan hade Umeå BHK tackat nej till samma förfrågan. Nu blev svaret positivt och på sommaren 1971 kom Maj-Lis och Birger Johansson för att under 14 dagar köra en intensivkurs i nybörjardressyr med Birger som instruktör.

Av en händelse fick jag se att det pågick en dressyrkurs och efter att ha ”tjuvtittat” ett par kvällar tog jag mod till mig och frågade om jag fick vara med.Riktigt obevandrad var jag väl inte. Jag hade haft hund i tolv år och var redan då mycket intresserad av att ha ”hanterbara” hundar. Jag hade läst dels Eberhart Trumbles – ”Sådan är din hund” och Tage Perhssons – ”Hundutbildning och hundvård”. Båda böckerna kom ut i mitten av -60 talet, jag vet faktiskt inte om det fanns flera böcker i ämnet hund på den tiden.

Nåväl, dom hade ju hållit på några kvällar, så jag fick ”tenta” in och se; Vi klarade oss, Rosto och jag!

Sonja Sjölund och Katja

Ove och Rosto. Birger och Maj-Lis Johansson tittar på.

Året därpå kom Birger och Maj-Lis tillbaka och höll en kurs igen och nu började diskussionerna om att bilda en hundklubb ta fart. Klubben bildades, till styrelse valdes förutom jag som ordförande, Irma Malmbo, Sonja Sjölund och Carl-Åke Eriksson.Nu gick allt med en rasande fart. Trots att det på den tiden var svårt, tom mycket svårt att bilda en brukshundklubb, så godkändes vi. Med mycket god hjälp av dåvarande distriktsordförande Erik Bahlenberg kunde vi den 20 juni 1973 ingå som en fristående avdelning i Svenska Brukshundklubben Samma månad, läs och häpna, redan den 16:onde, godkändes, på en provavläggning i Umeå, Inge-Bo Agerhäll och jag som instruktörer.Samma år avhölls den första Lydnadsklasstävlingen. Den tävlingen blev början på det som skulle bli ett av Sveriges största Bruksprov, Marknadsskallet. Under en lång följd av år kom BIRGER att betyda enormt mycket för oss både i form av utbildning och uppläggning av prov. Vi kunde ju i början inte ett dugg om varken bruksprov eller lydnadsklass. 1974 fick klubben två nya instruktörer i form av Carl-Åke Eriksson och Kurt-Arne Englund.
Samma år köptes klubbområdet med tillhörande stuga in. Köpet finansierades genom att sittande styrelse gick in med personlig borgen på ett lån på 6.000 kr.
Det året valdes Ulla in i styrelsen och har sedan 1975,likt Svenska Akademins, varit klubbens ständige sekreterare.

I maj 1976, efter många ideella timmar, invigdes klubbstugan. Samma år inbjöds allmänheten till klubbens första Valborgsmässofirande. Vi kom sedan under en lång följd av år att ute på klubben ansvara för Åseles offentliga majbrasa. Klubben var nu och under några år framöver inne i ett otroligt intensivt skede, förutom att klubbstugan iordningställts skulle dressyrplanen planeras. Dessutom började intresset för draghundssporten att göra sig märkbart, vilket innebar att det vintertid skulle trampas och sladdas draghundsspår vilket inte var det lättaste alla gånger. From 1977 och ett antal år framöver anordnades en eller två draghundstävlingar årligen. 1978 var det dags för Inge-Bo och jag att provavlägga igen, nu som bruksprovsdomare Samma år gick jag lärarutbildningen på HS och vi var nu betydligt bättre rustade både vad det gällde tävling och utbildning.
Klubben ansvarade för draghunds-DM för två-och trespann.1979 stod klubben som arrangör förSvenska Polarhunds- SM.Samma år byggdes klubbens förråd.

Varför skriver jag nu det här? Ja, naturligtvis kan det ju vara av intresse att läsa om vår ”historia”. Men det jag framförallt vill peka på och betona är dom otroliga ideella insatserna som varit den ”röda tråden” under klubbens utveckling. Den stannade ju inte 1979, utan har pågått hela tiden fram till nutid.
Det jag känner en viss oro för framtiden är att just känslan för den ideella insatsen är på väg att försvinna och jag slutar med en vädjan- Tänk på att vår klubbs framtid är helt beroende på dom ideella insatsernas storlek!

Vid pennan Ove Burström

POLGASTUGAN

Historien om Polgastugan började den 9 juli 1974 då ett torp blev till salu i Söråsele. Daniel Petter Jonssons och Olga Sofia Jonssons dödsbo genom dottern Aina Liv, Mora sålde Söråsele 2:84 och 2:85 till nybildade Åsele Brukshundklubb för 6000 kr. Styrelsen lånade köpesumman i bank och stod också som borgenärer förutom ledamoten Tord Dahlberg som var minderårig. Inge-bo Agerhäll och Owe Burström undertecknade köpeavtalet.

Pa trappen till gamla klubbstugan år 1978 fr vä: Anders Vesterberg, Barbro Axelsson, Ulla Norrman och Gerd Agerhäll.

Något år senare utlystes en namntävling och Gösta Hanssons förslag , som för övrigt var släkt med Jonssons, POLGASTUGAN fick flest röster. Namnet härrör från ”Petters Olga” som hustrun kallades i dagligt tal.

När Olga blev änka flyttade hon in till dåvarande ålderdomshemmet Åseborg och dog några år senare.
Jag arbetade då på Åseborg och träffade Olga vid flera tillfällen.

”Petters Olga” Olga Jonsson

När stugan skulle repareras revs några väggar och i sågspånen fann Kjell-Erik Eriksson, dåvarande stugfogde, porträttet av Olga. Porträttet pryder nu sin plats i klubbstugan.

Enligt Gösta emigrerade några av Olgas släktingar till Amerika. Någon bild av Petter har vi inte hittat.

Det lilla torpet bestod av jordkällare, ladugård, stugan hade ett rum och kök, kall farstu samt ett litet förråd. Pump fanns på gården. En öppen spis fanns i det stora rummet och vedspis i köket.
Klubben fick överta Handelsbankens gamla förråd när det skulle rivas och det blev början till nuvarande förrådsbyggnad.

Vi satte in nya köksskåp, rev bort gamla tapeter och sandblästrade och tog fram väggstockarna, slipade och fernissade golvet, gjorde om kallförrådet till sekretariat och byggde en större bro.

När klubben beslutade att bygga upp en ny stuga i början av -90 talet revs den gamla stugan.

Det är otroligt när man nu tänker tillbaks att i detta lilla torp arrangerades ett av Sveriges största bruksprov under många år och att den steniga marken kunde föda både kor, hästar och människor!

Vid pennan Ulla Norrman

Nya klubbstugan tar form år 1993.

Julfirande i gamla stugan 1978. Carl-Åke Eriksson är tomte.